JasmineMede

Young Folks

Kategori: Älska

-  Peter, Björn, John

Så. Angående förra veckan. Jag förstår att ni snart dööör av spänning om ni inte får veta vad jag gjorde. Inte? Okej då. Men ni får veta i alla fall.

Det hela började en söndag i juli. Den nittonde för att vara exakt. Jag skulle alltså åka på Vi Ungas (min arbetsgivare) rixläger och förbundsstämma i en vecka. Delvis som personal under stämman och delvis som distriktsledare för Örebro-Västmanland eftersom vi inte har någon distriktsstyrelse här än så länge. Som distriktsledare ska man alltså vara lite ledare för ungdomarna från ens egna distrikt. Men hela lägret var indelade i fem olika byar, eller camps. Östra, Västra, Norra, Södra och STUWX - mitten med andra ord. Logiskt eller hur.


Vi var i alla fall fem distriktsledare till 30 deltagare, men pojkarna Petter och Gabbe var egentligen bara prao eftersom Petter inte hade börjat i Gävleborg ännu och Gabriel var förbundsordförande, men praoade alltså som dalarnas DL under några dagar eftersom han kommer därifrån.


Stället vi kom till var Tånga Hed, Vårgårda. Stället där vattenkranen, Mjao och bröderna Fåglum kommer ifrån. Men jag blev imponerad av invånarna i den lilla staden. Dom var hemskt trevliga och hjälpsamma.
De första dagarna gick och vi lärde känna varandra, deltagarna gick på olika workshops och på kvällarna var det partyn, musikuppträdanden och nattcafé som gällde. På onsdagen var det maskerad och då var allas våran gullepojk Måns utklädd. Han var den bästa transan jag någonsin sett. Väldigt inne i sin roll och vickade ordentligt med höfterna i sina klackskor.



Med indelandet av camps så kom också såklart lagandan in. Alla camps hade sina egna sånger som sjöngs dagarna i ända och under campkampen var det krampen feeling över hela lägret. En grej som var väldigt onödig men himla kul, ett tag, är när en by börjar sjunga "För vi har vårat glada barnasinne kvar, säg har ni erat glada barnasinne kvar?!" och utmanar en annan by som då ska svara "Ja vi har vårat glada barnasinne kvar, säg har ni erat glada barnasinne kvar?!" och så fortsätter det i all evighet. Eller tills den ena byn tröttnar (men det gör man inte).


Sen var det förbundsstämman då alla klubbarna kunde ha med sina ombud och man skulle i stort sätt påverka hur Vi Ungas närmsta framtid kommer se ut. Under några dagar var det väldigt intensivt när jag jobbade både som personal och DL. Ungefär 14 timmar på en dag var nog det värsta. Men sånt får man ta. För man har väldigt kul under större delen av tiden.

När det var dags att åka hem och alla kramades i den stora kramringen så kunde jag erkänna att jag faktiskt har blivit lite frälst. Helt plötsligt är det väldigt kul med läger och stämmor och jag ser fram emot nästa år.

Vi Unga - Av Unga, För Unga.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: