JasmineMede

Somebody That I Used To Know

Kategori: Älska?

Jag har börjat förstå att det är okej att inte vara perfekt. Förut har jag jämt tänkt att jag måste prestera på topp. Högsta betyg i skolan, vara närvarande på de roligaste festerna, lyckas med alla mål i ett projekt, vara bäst bäst bäst. Om det beror på att äntligen få något slags approval av min far eller en medalj av något slag vet jag inte. Men jag har blivit förbannad om jag inte lyckats. Ett VG har för mig varit i samma nivå som ett IG. Det enda G:et jag har på mitt slutbetyg ska vi inte ens prata om. Det är inte hälsosamt! Så klart ska man ha höga mål och satsa på att uppnå dem, men man måste ju vara nöjd med vart man än hamnar.

Idag slog det mig att jag kanske har haft lite för höga ambitioner. Att den nivån jag sätter på mig själv inte är en nivå som jag skulle vilja se mina medmänniskor sätta på sig själv. Jag har insett att topp-resultat inte är detsamma som "alla människor hamnar här"nivån. Att all min ångest över att inte ha lyckats i tidigare projekt, övningar eller livssituationer har varit jävligt onödig.

Men att ha insett det. Det känns ganska gött.

Inte perfekt - och det är helt okej!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: